Ansedel Orm » Björnsson

Levnadsbeskrivning

Åbo
Född slutet av 1400-talet i Färgelanda (P) [1] .
Död före 1545 i Bandene, Färgelanda (P) [1] .
Bandene, som fram till 1580-talet utgjordes av en gård, är omtalad i ett pergamentsbrev daterat den 22 januari 1382. En man med namnet Asgrim bodde då på gården.

I ett pergamentsbrev från 1498, står det att riddaren Ture Jönsson och Erik Jönsson Tre Rosor, har enats om att till Orm Björnsson överlåta en gård som heter Bandene på Dal i Valbo härad, Färgelanda socken, såsom hans fulla arvslott "för everdelig ägo"

Riddarna Ture och Erik Jönsson Tre Rosor förfogade över Bandene i början av 1500-talet och upplät gården till Orm Björnsson "för everdelig ägo". Eftersom båda bröderna är nämnda vid överlåtelsen, är det möjligt att Bandene var ett arvegods efter deras fader, riksrådet och hövitsmannen på Dal, Jöns Knutsson Tre Rosor. Ture Jönsson var liksom fadern riksråd samt lagman i Västergötland och hade tidvis även Dal som län. År 1523 blev Ture Jönsson utnämnd till rikshovmästare och därmed rikets högste befattningshavare efter Gustav Vasa. Förhållandet mellan kungen och Ture Jönsson blev med åren mycket kärvt. Historien har lämnat en synnerligen mörk bild av Ture Jönsson, delvis förmedlad av Gustav Vasas skribent Peter Svart. Det finns dock saker som tyder på att han kanske inte var riktigt så dålig, som det allmänna historiska omdömet gjort honom till. Ture Jönsson kanske var den ende av den tidens stormän, som gjorde något för de sjuka och svaga. Vid sin gård på Lindholmen grundade han Sankt Örjans Hospital och understödde detta genom gåvobrev. Ett av dem, på pergament daterat den 13 januari 1521, finns på Riksarkivet. Denna utsvävning motiveras av att Ture Jönsson bör ha ägt gården Bandene vid överlåtelsen till Orm Björnsson.

Efter Ture Jönssons död 1531 sökte hans arvingar återfå Bandene. Tydligen hade tvisten om gården pågått en längre tid när Orm Björnssons änka och sonen länsman Björn Ormsson år 1545 hänsköt ärendet till Gustav Vasa. Till saken hör att Ture Jönssons arvingar gjorde anspråk på att räkna Bandene som frälse. Kronan skulle härigenom förlorat skatteinkomsterna av gården. Detta var säkert något som inte tilltalade den profitinriktade kungen. Det kom därför snart ett bistert brev från majestätet, daterat Elfsborg den 28 september 1545. Brevet, som avbröt all vidare disskussion om vem som skulle äga och bebo Bandene, återges här ordagrannt men i nyare stavning:

"Vi Gustaf med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung göre veterligt, att vi av synnerlig gunst och nåde unt och tillåtit hava, som vi nu med detta vårt öppna brev unna och tillåta att denne vår länsman och tro undersåte Biörn Ormsson må och skall njuta bruka och behålla vår kronas skattegård som han nu besitter och lagligen ärvt haver benämnd Bondönn i Färielanda Sochen och Walbo häredt på Daall, lika som andra våra kronans skattebönder deras gårdar njuta och bruka, görandes oss kronan där utav all den rättighet med skatt och annat som bör och med rätta pliktig är, oanseendes att förbemälte herr Ture Jönssons Barn vilja tilläventyrs räkna sig någon egendom och frälse i samma gård, där de dock varken för Gud eller världen någon rätt eller skäl till hava, efter som saken för oss berättad är, förty att ändock deras fader herr Ture Jönsson gick med list svikeligen där efter att han samma gård ifrån skatten och förbemälte Biörns moder som ännu i livet är, och det så bekänner, bedraga ville, och själv behålla samma gård utan vårt gunstige tillåtelse under frälset, så haver det dock varit varken lag, rätt eller skäl som och Sveriges lag därom ytterligare förmäler. Och fördenskull vilja vi härmed förbemälte Biörn Ormsson för allt yttermera tilltal av förbemälte Ture Jönssons Barn och deras arvingar i den måtton befriat hava, tagandes och så här med förbemälte Biörn uti vårt kungliga hägn, värn, frid och försvar med allt det han äger rörligt och orörligt för allt övervåld och orätt, och synnerligen för förbemälte herr Ture Jönssons Barn och deras efterkommande arvingar, vilket vi tillkänna giva alla som för vår skull vilja och skola göra och låta, att de icke i någon måtto göra förbemälte Biörn Ormsson eller hans arvingar här emot något hinder plats eller förfång, vid vår ogunst, där var och en haver sig efter rätta" Källa: Melleruds Museum, Bror Anderssons material.