Ansedel Björn » Ormsson

Levnadsbeskrivning

Bonde och Nämndeman. [2] .
Björn Ormsson var bonde och nämndeman samt herredagsman vid riksdagen år 1647, han kallades då för "Biörn Olufsson i Båndenne". I boskapslängden för 1627 hade han 4 tunnor utsäde, 1 häst, 1 föl, 1 sto, 2 oxar, 1 tjur, 8 kor, 2 stutar, 2 kvigor och 2 svin. Björ Ormsson hade varit nämndeman i ca 30 år när han dog i början av år 1654. I domboken för den 16 mars detta år heter det: "Samma dagh saknades i nämpnden Biörn Ormsson i Bandene som war genom döden afgången, hvarföre korades i hans ställe och efter aflagde edh intogs hans son Per Biörnsson." Före sin död hade Björn Ormsson betalt 60 Rdr för sin avlidne broders Petrus Ormeris jord i Norra Bndene, som var 2/7 av hela gården. Björn Ormssons barn fick tio år senare skaft på dessa 2/7 som kostade 113 Rdr (Vad 1664). Samtliga barn är namngivna vid skaftet. Björn Ormsson ägde vid sin död 6/7 Norra Bandene, då inräknat Petrus Ormeris jord. Under de båda krigen 1644-1645 och 1657-1660 var det hårda tider i gårdarna utmed då-varande gränsen mot Norge. Allra blodigast var den så kallade Hannibalsfejden 1644-1645, som orsakade vedervärdigheter av allehanda slag. Björn Ormsson hade, tillsammans med en granne, byggd vad de kallade en skogsbod inne i den tätaste skogen. Dit hade de sedan fört sina dyrbaraste ägodelar för att de skulle vara skyddade mot kringströvande rövarband som härjade i gårdarna. Björn Ormsson förfogade över den norra delen av boden och grannen över den södra delen. Vid Valbotinget den 31 juni 1645, klagade Björn Ormsson över, att några dagar före påsk förgående år, hade ett rövarband härjat i boden och stulit gods för honom till ett värde av 115 och ½ Rdr. Grannens ägodelar i boden hade lämnats orörda. Rätten fann tjuvarnas finkänslighet mot grannen något besynnerlig och misstankarna riktades genast åt ett visst håll. Genom samtal med folk från båda sidor om gränsen kunde häradsrätten så små-ningom få en klar bild av hur det hela hade gått till. Grannen hade en son som var gift i Norge och norsk medborgare. Denne hade med vetskap om de tillgångar Björn Ormsson förvarade i boden frågat några av sina norska grannar om att följa med på en nattlig tur över gränsen. I början var de tveksamma och befarade, att de varken skulle komma "dit och dädan". Men sedan grannens son försäkrat dem, att hans "eget folk" skulle möta vid gränsen, lät de sej övertalas. När de om natten kom söder om Sandviken vid en bro kallad "Nötebron" kom tvenne karlar fram ur mörkret och gick före dem ända fram till skogsboden. De stannade utanför boden och höll vakt med spända hanar på sina bössor, medan norrmännen länsade Björn Ormssons del av boden på åtråvärda saker. En av norrmännen hade i sin iver efter byte nappat åt sej en kista från bodens södra del. Detta höll på att kosta honom livet när någon upptäckte hans förehavande. Kistan blev snabbt anbringad på sin ursprungliga plats och syndaren fick en förmaning av allra allvarligaste slag. Det var tunga och gedigna saker som Björn Ormsson förvarat i sin bod. Det berättas i dom-boken att de sex norrmännen var så ansträngda av sin tunga bördor, att när de kom till den svenska "Wacktkullen" måste de sätta sig ner att vila. Grannens son krävde under denna vilopaus, att hans medkumpaner skulle svärja en ed på att aldrig röja vilka de två var som gick före dem i mörkret från Nötebron till skogsboden. Det bortrövade bytet såldes långt inne i Norge för att försvåra eventuella efterforskningar. Värdet 115 och ½ Riksdaler motsvarade ungefär dåtidens värde för en halv gård. Då kan man förstå att det var en icke oansenlig mängd av Björn Ormssons tillgångar som gjorde tjuvarna sällskap till Norge. Källa: Melleruds Museum, Bror Anderssons material.
Född 1590 i Bandene, Färgelanda (P) [3] .
Död 1654 i Färgelanda (P) [3] .
Ägde N. Bandene i Färgelanda på 1600-talet.